Det låter kanske som en romantisk idé: att rädda en hund från gatorna i Grekland, eller en katt från ett överfullt shelter i Rumänien. Och ja – det kan bli en av de mest meningsfulla saker du gör. Men det finns också lagar, regler och ansvar som inte går att hoppa över. För adoption över gränser handlar inte bara om kärlek – det handlar också om smittskydd, transport, anpassning och ett långsiktigt engagemang.
Här går vi igenom vad du behöver veta innan du öppnar ditt hem för ett djur från ett annat land.
Varför adoptera från utlandet?
Många djurorganisationer utomlands arbetar under mycket svåra förhållanden. Det kan handla om hemlösa djur, övergivna valpar, eller djur som levt under förfärliga omständigheter i valpfabriker eller på gatan. När du adopterar internationellt hjälper du inte bara ett djur, utan ofta hela organisationen bakom – genom att skapa plats och bidra till räddningsarbetet.
Men god vilja räcker inte. Utan rätt kunskap riskerar man att bidra till problem – både för djuret och samhället det kommer till.
De viktigaste lagarna och kraven
- Pass och chipmärkning: Alla djur som reser över gränser inom EU måste ha ett giltigt EU-pass och vara ID-märkta med mikrochip.
- Vaccination mot rabies: Rabiesvaccin är ett absolut krav – och det måste ha givits minst 21 dagar före resa.
- Veterinärintyg: En veterinär i ursprungslandet måste kontrollera och intyga att djuret är friskt inför transporten.
- Transport enligt regler: Djuret får inte transporteras hur som helst. Det krävs godkända transportörer och bilar med rätt ventilationssystem, rastningsrutiner och dokumentation.
Det är ofta här som mindre seriösa aktörer brister – och där du som adoptör måste vara extra vaksam.
Så undviker du oseriösa aktörer
Fråga alltid:
- Har organisationen tillstånd att omplacera djur till Sverige?
- Har djuret pass, chip och rabiesvaccin?
- Kan du se avtal, regler och försäkringar innan adoptionen?
- Har de uppföljning efter adoptionen?
Om svaren är oklara eller undvikande – backa. Seriösa organisationer arbetar öppet och med respekt för både djur och lagar.
Första tiden hemma – det här kan skilja sig
Många djur från utlandet har aldrig bott i ett hem. De kan vara ovana vid koppel, trappor, dammsugare, eller människor i allmänhet. De kan ha levt i rädsla, undernäring eller isolering.
Var beredd på att första tiden kan vara extra utmanande. Men också extra vacker. När du ser ett djur som aldrig haft trygghet börja slappna av i din närhet – då inser du att du faktiskt har förändrat ett liv.
Juridiskt ansvar
När du adopterar ett djur blir du juridiskt ansvarig för det. Det innebär:
- Du måste ha det vaccinerat, försäkrat och skyddat enligt svensk lag.
- Du ansvarar för eventuell skada djuret orsakar.
- Du får inte omplacera vidare hur som helst – många organisationer kräver att djuret återlämnas om du inte kan ha kvar det.
Vad jag önskar att fler visste
Att adoptera från utlandet kräver mer än medkänsla. Det kräver respekt för regelverk, ödmjukhet inför kulturkrockar – och beredskap för ett långsiktigt åtagande. Men det ger också något som inte går att mäta i kronor eller minuter: ett liv, som fått fortsätta.
Så ta reda på allt. Ställ alla frågor. Läs på om rabieslagstiftning, transportvillkor och smittorisker. Och när du vet att du är redo – då finns det tusentals ögon som väntar på just dig.
– /Sara Lindvall