© 2025 Adoptagust – Berättelser som hittar hem

Posts in Adoptionsberättelser

Kategori: Adoptionsberättelser

Berörande, ärliga och hoppfulla historier om djur som fått en andra chans – och människorna som vågade öppna sina hem. Här får du följa med på resan från osäkerhet till tillit, ett hjärta i taget.

  • Adopterade djur: Våra lojala vänner

    Adopterade djur: Våra lojala vänner

    I våra hem finner ofta adopterade djur inte bara en fristad utan också en livslång kärlek och lojalitet till sina nya ägare. Denna speciella bindning är något som vi på Adoptagust ser gång på gång, och det är något magiskt med att vara vittne till denna transformation. Men varför är det så att adopterade djur ofta visar en sådan otrolig lojalitet? Låt oss utforska detta djupare.

    Enligt en undersökning från American Society for the Prevention of Cruelty to Animals (ASPCA), känner sig många adopterade djur extremt tacksamma mot sina nya familjer. De har ofta övervunnit svåra förhållanden, och den säkerhet och kärlek de mottar från sina adoptivfamiljer är något de inte tar för givet. Marc Bekoff, en forskare som utforskat djurens emotionella liv, belägger i sin studie att djur, precis som människor, har en stark förmåga att känna tacksamhet och tillgivenhet.

    Vi ser det i ögonen på Max, en middelålders labrador som adopterades från ett lokalt djurhem. Trots hans tuffa bakgrund, där han gått från hemlös till att bli en älskad familjemedlem, sviker hans lojalitet aldrig. Max följer sin nya ägare, Anna, med blickar fyllda av kärlek och tacksamhet. Hans lojalitet är inte bara synlig i hans viftande svans, utan även i hans konstanta närvaro – alltid vid Annas sida i både glädje och sorg.

    Forskning som John Archers arbete om hundars anknytningsbeteende till människor visar att när hundar känner sig trygga och älskade, är deras naturliga respons att vara lojala och skyddande. Detta är ännu mer uttalat hos hundar som har adopterats, som ofta visar en märkbar ökning i beskyddande beteenden och en önskan att ”ge tillbaka” till de som har gett dem en andra chans i livet.

    Adopterade djurs lojalitet sträcker sig över arter. Ta till exempel Clara, en före detta skygg katt som genom tålamod och kärlek har blivit en trogen följeslagare. På djurhemmet gömde hon sig i skuggorna, men i sitt nya hem är hon en källa till tröst och kärlek.

    Det finns otaliga berättelser som dessa. Varje berättelse är unik, men gemensamt är den djupa lojaliteten som väcks hos dessa djur. När vi adopterar, erbjuder vi inte bara ett hem, utan också en chans för dessa underbara varelser att visa sin tacksamhet och kärlek – en chans de greppar hela hjärtat.

    Så, till dig som överväger adoption, tänk inte bara på den kärlek du kan ge, utan också den oerhörda kärlek och lojalitet du kommer att få. Och du som redan har adopterat, låt oss fortsätta att sprida ordet om vilken underbar skillnad adoption kan göra – inte bara för djuren, men även för våra egna liv.

    Låt oss tillsammans upptäcka den lojalitet och kärlek som finns hos adopterade djur. Besök gärna vår kontaktsida för mer information eller stöd kring adoption av djur. Tillsammans skapar vi en bättre värld för både människor och djur.

  • Från kennel till kramgo – Lunas andra chans

    När jag första gången såg Luna på kenneln, satt hon längst inne i hörnet, hopkrupen med blicken riktad mot golvet. Hon var en medelstor tik, helt vit med små bruna fläckar, och det var uppenbart att världen tagit på hårt. Det var en fredag förmiddag, och en staffetrar rullade fortfarande i smyg under stolen bredvid hennes. Hennes historia var inte unik – hittad ute, räddad, satt i karantän och sedan på lånad tid i ett litet rum som luktade av sprit och ensamhet.

    Första mötet: vördnad och hopp

    Jag minns mitt första möte med Luna med en speciell klarhet. Jag hade tagit med mig en filt och låtit henne nosa själv, utan press. Efter några minuter rörde hon på sig. Först ett försiktigt skall, sedan en darrande framtass – och långsamt reste hon sig. När jag satte mig på golvet, med blicken i mitt, såg jag hur hennes svans gjorde en liten rörelse. Det var som om hon undersökte om världen kunde vara bra ändå.

    Adoptionsbeslutet

    Redan samma dag skrev jag på beställningen. Inte bara för att ställa frågor till kenneln om hennes bakgrund (de sa att hon antagligen blivit övergiven), utan också för att jag kände: jag vill göra det här. Jag ville ge Luna hennes hub, hennes lugn.

    Vardagen hemma – första månaden

    De dagar som följde var som att se en blomma slå ut efter flera veckors kyla. Vår rutin blev central för Lunas återhämtning: regelbundna promenader, korta träningssessioner, tid för vila. Jag gick kors och tvärs i kvarteret – ibland stannade vi utanför lekparken, där hennes ögon spärrades upp av nyfikenhet. Hon tittade på barn som skrattade, på ekorrar som skuttade, och när både ljud och rörelse blev för mycket, vände hon bort blicken och sökte trygghet i min famn.

    Att skapa trygghet inne i hemmet visade sig vara minst lika viktigt. Jag förberedde ett litet krypin med filt och ett gosedjur, dit hon oftast drog sig. De första nätterna sov hon oroligt, ibland pep hon, ibland prasslade det bara när hon vände sig. Gradvis blev det tystare. I bakgrunden spelade jag lugn musik, ibland med ljudet av regn – och ibland låg hon bara bredvid mig i soffan, med huvudet på min arm.

    Små segrar och stora framsteg

    En milstolpe var när hon själv sprang mot dörren på morgonen – som om hon visste att promenaden väntade. En annan var när hon för första gången lekte med en boll, en isig ögonblick av glädje. Och när hon första gången lade sig bredvid mig i soffan, utan att behöva bli intvingad, kändes det som ett litet mirakel.

    En dag fick hon syn på sin egen spegelbild i badrumsspegeln. Hon stod stel, morrade dämpat, men tvekade inte att vända sig till mig – som om hon sökte bekräftelse: “är det verkligen jag?”

    Vad både hon och jag har lärt oss

    – Tålamod ger resultat. Inga två dagar är lika, och varje steg framåt är värt firas. Det kan vara 30 sekunder extra på en promenad eller några fler ögonblick utan oro.
    – Trygghet är grundpelaren. Rutiner, förutsägbarhet och närvaro hjälper mer än vi tror.
    – Kärleken växer med tiden. Det är inte alltid den där första gnistan – ibland är det tusen små glimtar under vägen som bygger bandet.

    Och nu?

    Idag är Luna en kärleksfull, kvick och nyfiken hund. Hon möter människor med viftande svans, vågar gå in i nya rum och har lärt sig att slappna av även när ljuden blir högre. Vår vardag är inte bara promenader och lek – det är fika på verandan, löpturer i skogen, och långa kvällar med filmtid och täcken i soffan. Hon har hittat hem, och jag har fått en vän för livet.

    Har du också en adoptionshistoria?
    Hör gärna av dig! Vi vill gärna höra om hur din fyrbenta vän kom hem till dig – varje berättelse inspirerar och sänder hopp till andra. Kommentera nedan eller mejla oss på hej@adoptagust.com.

    – /Sara Lindvall