Posts in Intervjuer med djurhem & volontärer

Kategori: Intervjuer med djurhem & volontärer

Möt människorna bakom räddningarna. Här lyfter vi vardagshjältarna på djurhem, jourhem och ideella organisationer som varje dag kämpar för att ge djur en tryggare framtid.

  • Att vara jourhem: En volontärs dagbok

    Att vara jourhem: En volontärs dagbok

    Att öppna sitt hem och sitt hjärta som jourhem är en av de mest betydelsefulla åtaganden vi kan göra för att stödja de mest utsatta bland oss – barnen som befinner sig i en kritisk punkt i sina liv. Det är en djupdykning i vardagens utmaningar men också i dess rika belöningar. I denna artikel utforskar vi vad det verkligen innebär att vara jourhemvolontär, och delar insikter som kan guida och inspirera.

    Vi som väljer att bli jourhem gör det ofta med en stark drivkraft att göra skillnad. Vi tar tillfälligt hand om barn som på grund av olika omständigheter inte kan bo med sina biologiska familjer. Det är inte bara ett tak över huvudet som jourhemmet erbjuder, utan ett stabilt och kärleksfullt miljö, där varje barn kan känna sig tryggt och omhändertaget.

    Men denna roll kommer inte utan sina utmaningar. Det krävs en oerhört stor adaptivitet och förståelse för att hantera de skiftande emotionella behoven hos barnen vi tar emot. Många av dem har upplevt trauma och osäkerhet, vilket kan manifestera sig i olika beteenden och reaktioner. Som jourhem måste vi vara beredda att ge dem den tid och det stöd de behöver för att känna sig hel och trygg igen.

    I samarbete med myndigheter och socialtjänsten, strävar vi efter att säkerställa det bästa för barnet under vår vård. Det är ett teamarbete, där kommunikation och gemensamma ansträngningar är avgörande för att ge barnen det stöd de så väl behöver.

    För ytterligare stöd och information, kan organisationer som Rädda Barnen eller Kvinna till Kvinna vara till hjälp.

    Jourhemmets resa är både krävande och oerhört givande. Att se ett barn blomma ut och finna glädje igen i en stabil och kärleksfull miljö är ovärderligt. Det finns få saker som är lika meningsfulla som att ha möjligheten att verkligen göra en positiv skillnad i ett barns liv.

    Att vara jourhem är en resa fylld med lärdomar, kärlek och ibland tårar, men framför allt är det en chans att bidra till en ljusare framtid för en ung själ. För alla som funderar på detta kall, tänk på att ni inte är ensamma. Det finns ett nätverk och samhälle som står redo att stödja och guida er genom denna resa. Det är en väg vi går tillsammans – för barnens skull.

    Vi uppmanar alla som känner ett kall att hjälpa, att överväga rollen som jourhem. Det är en av de mest direkt påverkande sätten att ge tillbaka till samhället och verkligen göra en skillnad. För frågor eller funderingar, tveka inte att kontakta lokala myndigheter eller de ovan nämnda organisationerna för mer information.

    Med varmt hjärta och öppna armar, går vi mot en ljusare framtid tillsammans.

  • Bakom kulisserna på Solgläntans Djurhem

    Det ligger lite undangömt, Solgläntans Djurhem. En grusväg leder upp mellan höga tallar, och ett handritat träskylt välkomnar med texten “Ett hem tills vidare”. Det doftar sågspån, kaffetermos och något hemtamt. Här har hundratals djur fått mellanlanda – och ibland stanna för gott.

    Jag möter Anna, en av grundarna, utanför det rödmålade huset där kontoret och köket samsas med kattens favoritfönster. Hon har slitna jeans, leriga skor och ett leende som gör att man vill sätta sig på trappan och prata i timmar.

    — Välkommen till kaoset, säger hon och skrattar. Men det är ett fint kaos.


    En vardag av kärlek och kompromisser

    Solgläntan startades för sju år sedan av Anna och hennes partner Lina. Från början var det bara tänkt som ett tillfälligt jourhem, men behovet växte – och de kunde inte säga nej.

    — Vi trodde vi skulle ta emot någon enstaka katt, säger Anna. Men första året hade vi 48. Och sen var det igång.

    Idag drivs Solgläntan med hjälp av ett nätverk av volontärer, en hängiven veterinär på deltid, och donationer från både privatpersoner och lokala företag.

    — Vi får ibland frågan varför vi inte bara säger nej när det blir för mycket, berättar hon. Men hur säger man nej till en gammal hund som lämnats vid en bensinmack? Eller till en kattunge med infekterade ögon som någon lagt i en låda bakom mataffären?


    Djurens berättelser

    Vi går igenom de olika delarna av djurhemmet. I en inhägnad sitter två bruna kaniner som blivit övergivna på en parkering. I ett av husets rum ligger tre hundar och sover efter ett bad. Och i det mest stillsamma rummet – det som Anna kallar “mjukrummet” – sitter just nu en äldre katt som heter Sonja.

    — Hon har varit här i fyra månader, säger Anna. Helt tyst de första två. Nu spinner hon ibland. Det är våra största segrar. När de börjar lita.

    Det finns ett lugn här, trots att arbetet aldrig stannar. Telefonen ringer, någon behöver hjälp med att fånga in en hemlös katt, och en volontär kommer in med ett skadat marsvin.

    — Det är det vackra och det tunga i det här jobbet. Varje räddning är början på en ny oro, men också på en ny möjlighet.


    Utmaningar och förändring

    När jag frågar vad som är svårast tvekar Anna inte.

    — Att inte räcka till. Vi hinner inte alltid med som vi vill. Vi får säga nej ibland, och det gör ont. Och ekonomin – vi går runt, men bara precis.

    Det hon drömmer om är fler händer. Fler som vill bli jourhem. Fler som kan hjälpa till med körningar, med matinköp, med att bara komma och städa burar ibland.

    — Alla kan inte ta hem ett djur. Men alla kan göra något. Det är min ständiga påminnelse.


    Det som gör allt värt

    Innan jag går får jag träffa Rambo. En schäfermix som varit bunden vid en stolpe i två dagar innan han kom till Solgläntan. Nu kommer han mot mig med svansen som en visp och ögon som glittrar. Han lägger huvudet i min hand som om vi känt varandra länge.

    — Han åker till sitt nya hem på tisdag, säger Anna. En pensionerad lärare som bor vid havet. Hon ringde och grät när hon såg honom på vår hemsida.

    Det är sådana ögonblick som får Anna att fortsätta. Inte för hjältestatus eller beröm. Utan för att det finns ögon som vågar möta hennes igen. För att tysta djur börjar tala. För att några av dem får åka hem.


    Vill du hjälpa till?
    Solgläntans Djurhem söker alltid nya volontärer, faddrar och hem. Läs mer på deras hemsida eller kontakta dem direkt för att höra hur just du kan göra skillnad.

    /Sara Lindvall